Världen 2040

Världen 2040. Den här krönikan kommer att handla om hur världen kan komma att se ut 2040 om vi tillsammans inte gör något åt våra utsläpp från fossila bränslen och dessutom gör det fort.

Lila bild med text om världen 2040.

I veckan blev det bekräftat att atmosfärens koncentration av koldioxid nu är uppe på 411 ppm. Senaste gången koncentrationen koldioxid var så hög i atmosfären var för mer är 3 miljoner år sedan när havsnivåerna var mellan 5 och 40 meter högre än de är idag.

Experimentet som vi utsätter den enda atmosfären som vi har för motsvarar att skruva upp termostaten på värmen där hemma till max och sedan hoppas att det inte får katastrofala följder. Atmosfärens fysik och kemi bryr sig dock inte om vad vi hoppas på utan har påbörjat sin inställning till en högre temperatur. Om vi inte gör något drastiskt så kommer det att få allvarliga följder.

Så hur kommer världen att se ut om vi inte gör något åt koldioxidutsläppen?

Världen 2040 kommer att vara en helt annan värld än den vi lever i idag. För det första kommer klimatförändringarna att leda till att isen i Arktis försvinner.

Det stora problemet är naturligtvis att veta när exakt det här kommer att ske. FN:s klimatpanel IPCC räknar med en sannolikhet på 66 procent att isen vid Arktis har helt försvunnit till 2050. Själv tippar jag på att det först kommer att ske någon gång mellan 2050 och 2100, men en del studier säger att det kan ske så fort som 2030.

När den Arktiska isen väl har smält så finns det nästan inget som hindrar klimatet på norra halvklotet från att värmas upp i snabb takt.

För det andra kommer de högre temperaturerna att sätta enorm press på de ekosystem som finns omkring oss. Det har naturligtvis redan börjat, men det kommer att fortsätta i ännu snabbare takt och 2040 tänker jag att en stor del av de insekter som finns i skogen kommer att vara försvunna.

Redan nu kan vi se tecken på obalanserna. Jag kommer hur det var när jag som liten pojke på 1970-talet åkte bil på sommaren. Då var vindrutorna på bilarna helt täckta med insekter och om vi hade kört långt så var det oundvikligt att tvätta av rutan när vi kom fram. Så är det inte alls längre.

Det här är naturligtvis bara mina erfarenheter, men jag tycker mig se färre skalbaggar och maskar i skogen än andra år. Det kan ha med den ovanliga försommarvärmen att göra.

Mindre småkryp innebär mindre föda till de organismer som befinner sig högre upp i näringskedjan. Högre upp i näringskedjan hittar vi bland annat fåglar. Redan nu så är så många som en åttondel av världens fåglar allvarligt hotade av det moderna jordbrukstekniker och räkna med att det här blir värre ju varmare det blir.

År 2040 är det möjligt att vi inte kommer att höra några fåglar alls när vi är ute och går och om någon ändå gör det vid ett enstaka tillfälle kommer vi att betrakta den personen som en hjälte.

Ett annat område som kommer att påverkas kraftigt är världshaven. I en review-artikel i den vetenskapliga tidskriften Science från 2007 så stod det att läsa att världshavens pH-värden hade sjunkit med 0,1 enhet och temperaturen hade gått upp med 0,75 grader Celsius. Efter pH-skalan är logaritmisk så innebär det ungefär en 30-procentig ökning av halten syra i haven.

Det här har naturligtvis stora konsekvenser för det marina livet. Bland de första organismerna att påverkas är snäckor och ostron vars skal är gjorda av karbonat. De kommer inte att överleva om haven fortsätter att försuras i samma takt som nu vilket i sin tur kommer att få konsekvenser för större fiskar och havslevande däggdjur. Världen 2040 är det möjligt att vi inte längre kommer att ha några fiskar i havet och haven kommer istället att befolkas av stim av maneter.

Om vi då rör oss högre upp i näringskedjan så kommer vi till de högre stående däggdjuren. 2040 så räknar jag med att världen kommer att ha gått miste om den allra största delen av de däggdjur som idag finns i naturen. Det här för oss oundvikligen till den sista nischen i näringskedjan: vår egen ras Homo Sapiens Sapiens.

Som det är just nu så är världen väldigt beroende av några få växtslag som vete och majs för sin överlevnad. Om klimatförändringarna fortsätter i oförminskad styrka så har vi all anledning att tro att habitat för hela vår existens kommer att försvinna. Enligt en del undergångsscenarion så har vi bara några månader att leva kvar innan de här problemen kommer att visa sig.

Själv vill jag inte gå så långt men jag tror att vi kommer att få väldigt svårt att föda en population på 7 miljarder människor i en 4 till 6 grader varmare värld. De enda platser där vi kommer att kunna växa vete och majs kommer att bli allra längst uppe i norra Skandinavien, Ryssland och Kanada. Flera områden runt ekvatorn kommer att bli obeboeliga för människor och pressen på våra västerländska samhällen från flyktingar från de här områdena kommer bara att öka.

Vad kommer en fyra till sex graders varmare värld att innebära för växtlivet? Är vi säkra på att skogarna kommer att klara sig helskinnade från en hastig temperaturökning? Själv tänker jag att stressen på skogarna kommer att bli så pass stor att det kommer att bli svårt att få träd att växa. Redan nu finns det tecken som tyder på enorm stress på skogarna och räkna med att den kommer att fortsätta om temperaturen fortsätter att stiga.

Slutsats

Naturligtvis hoppas jag att vi kommer att bli räddade från hela det här scenariot. Jag hoppas innerligt att det bara blir som en mardröm och att vi snabbt kan återgå till våra vanliga liv utan att tänka på problemet. Jag tror däremot inte att så är fallet. De obalanser vi redan ser kommer med stor sannolikhet bara att öka i takt i stället för att minska. Jag tror exempelvis att det kommer att bli väldigt ovanligt att se djur ute i naturen år 2040. Världen 2040 kommer att bli en helt annan plats än den som vi nu lever i.

 

 

 

 

Prenumerera på RSS