Tullar, Trump och svensk industri

För några veckor sedan när President Trump lade ut sina planer på tullar mot europeiska och andra allierades varor så gick det svenska etablissemanget självklart i taket. Däremot har jag själv börjat tänka lite annorlunda angående det här och det är inte längre självklart för mig att tullar bara är av ondo.

grå himmel med skylt om stigande priser framöver

Anledningen är att jag har börjat lyssna på en man som heter Brendan Greeley (ni kan abonnera på hans nyhetsbrev här). Han tittar på det han kallar för kapaciteten hos en industri vilket i stort sett handlar om hur mycket industrin tillverkar och hur många som är anställda.

När Kina gick med i WTO i 2001 så började sysselsättningen i flera olika industrier gå ner så mycket att de nu riskerar att bli utslagna. De här industrierna då gått någon annanstans – läs Kina.

Kan vi då få igen de här industrierna med tullar? Nej, självklart kan vi inte det, det är ju ett löjligt resonemang, men vi har redan förlorat industrier som stål, möbler och bilar. Vad kommer härnäst? Lastbilar och massa?

Vi vet alla att Kina kan producera det de gör mycket billigare än vi och kvaliteteten på det de tillverkar bara ökar hela tiden.

I slutänden handlar det bara för Kina om att uppgradera sin industri för att vi inte ska ha något kvar längre. Är vi säkra på att det är det vi vill?

Det är därför jag tror att tullarna är här för att stanna och att vi också kommer att anpassa oss till Trumps retorik och införa tullar på kinesiska varor själva.

Här är statistik över antalet anställda i den svenska pappersindustrin för 1993 och 2011. Nedgången motsvarar en minskning på 32 procent:

Sysselsättning i massaindustrin 1993 och 2011. Källa: SCB.

Antal anställda i massaindustrin 1993 och 2011. Källa SCB.

Orderingång för den svenska massaindustrin, 2015 = 100. Källa: SCB.

Prenumerera på RSS