Trumps tullar, euron och Tyskland

Trumps tullar. Idag tänkte jag tala om de tullar på stål och aluminium som president Trump införde mot EU, Kanada och Mexiko i fredags.

Lila bild med text om Trumps tullar

Det jag brukar kalla handelskrigen är The Tariff Wars. Det som händer är att ett land börjar med att införa tullar på vissa varor och det andra landet svarar. I så måtto är det här helt normalt och var precis det när Cecilia Malmström gjorde när hon och EU införde tullar på amerikanska varor som svar på USA:s bredsida i fredags.

Generellt sett så är handelstullar en dålig idé och Cecilia Malmström och den europeiska eliten har naturligtvis rätt när de säger att USA inte har någon genomtänkt strategi för vad som ska hända härnäst. Ett problem med handelstullarna är att betydligt fler konsumerar stål än som producerar vilket kortfattat betyder att tullarna blir en skatt på inhemska konsumenter.

Jag är dock ganska säker på att EU kommer att vika ner sig efter att tänkt efter lite grand – på samma sätt som de gjorde med sanktionerna med Iran för några veckor sedan – och jag grundar det på följande resonemang:

Först och främst så måste jag däremot tala om vad handelstullar är för något. En handelstull en skatt på importerade varor för att jämna ut de prisskillnader som finns mellan importerade och inhemskt producerade varor. Landet som inför tullarna inför i stort sett en skatt på importerade varor för att skydda sina inhemska producenter.

Det Trump säger är att han har mindre att förlora på ett handelskrig än motståndarna så han bryr sig inte om motståndarländerna klagar. För honom spelar det ingen egentlig roll att han bryter mot de internationella – i det här fallet amerikanska – reglerna. Kan han bara få vad han vill så är han nöjd.

Det finns dock ett land som har mycket mer att förlora på ett handelskrig än andra länder och det landet är Tyskland.

Tyskland måste vara det enda landet i världen som har gjort det till en nationell stolthet att ha ett handelsöverskott med resten av världen och exporterar mer varor än de importerar till alla avancerade länder.

Det i kombination med att finansministern heter Olaf Scholz, tidigare borgmästare i Hamburg, och vars uttalade mål är att ha ett ständigt överskott i de offentliga finanserna så att statsskulden till sist blir noll. Den hållningen är inte hållbar i längden.

Nu är det så att Trump närmast har en animalisk förmåga att se när motståndaren är svag och det använder han för att attackera. Det här ger honom omedelbara fördelar på den internationella scenen. Han såg bl. a. svaghet i Jeb Bush, han såg det i Ted Cruz och han såg det i Hillary Clinton, och han tillintetgjorde dem alla i det amerikanska valet 2016. Han ser nu samma sak i Angela Merkel och han säger “Om ni européer inte betalar för ert försvar så kommer jag att lämna NATO”. Merkel har ingenting att säga.

Det är dock inte det här utan på ett annat område som skon verkligen klämmer.

Trump och hans rådgivare Peter Navarro har haft Tysklands handelsöverskott med USA i skottlinjen en längre tid och ett självklart mål som svar på de svarstullar som EU nu kommer att införa är tyska bilar. Det finns makroekonomiska skäl till att amerikanerna nu tittar på handelsunderskottet som de har med Tyskland och vill utjämna det.

Det är tydligt att Trump inte gillar den amerikanska importen av tyska bilar. Så här sa han om den i en intervju i Playboy, 1990:

Om jag vore president så skulle jag införa tullar på varenda tysk bil som rullar här i landet.

Förra året så exporterade Tyskland bilar för $20 miljarder till USA. Det går exempelvis att köpa en Volkswagen Golf kombi i USA för $23,000. Anledningen till det här är förstås att de amerikanska tullarna är låga och att Euron är förhållandevis svag. Om vi då säger att vi inför en 25% tull så kommer bilen att kosta $29,000 istället vilket innebär att konsumenterna kommer att titta på andra, inhemska alternativ istället.

I de tyska tidningarna läser man närmast dagligen existentiella artiklar om den tyska industrins överlevnad, och därför är jag säker på att tyskarna kommer att pressa på i EU om att förhandla med Trump och jag tror att EU till sist kommer att ge med sig. Det handlar om att den tyska exportindustrin ska överleva.

Tyskland är dock inte bara hotat av USA utan även av situationen i andra länder.

I Storbritannien går Brexitförhandlingarna minst sagt inte som planerat och om Storbritannien lämnar EU:s tullunion i mars 2019 är det ju självklart att även Storbritannien kommer att införa tullar på tyska varor. Hade det bara handlat om Storbritannien så skulle det ha varit irriterande men inte ett existentiellt hot, men i kombination med tullar från USA så skulle Tyskland verkligen lida.

Det enda partiet som har ett ökande väljarstöd i Tyskland just nu är det nationalistiska partiet Alternative für Deutschland (eller AfD). Ni kan ju föreställa er själva hur de tänker framställa problemet om både amerikanerna och britterna inför tullar på tyskarnas exportvaror.

Tyskarna är dessutom inte bara pressade från USA och Stobritannien utan även från Italien i söder och Ryssland i öst. I Italien så har obligationräntorna stuckit iväg den här veckan på grund av osäkerhet om hur landet ska styras och om landet fortfarande ska vara med i Eurosamarbetet.

Om vi för enkelhetens skull antar att den nya italienska regeringen lyckas med sitt uppsåt att skapa en finanskris för att lämna Eurosamarbetet. Resultatet skulle då bli att räntorna skulle sticka iväg ännu mer och eftersom Italien är för stort att räddas så skulle Eurokrisen komma tillbaka igen som ett brev på posten. Det var det här som den förre grekiske finansministern Varoufakis hotade med 2014 men Grekland var för litet för att kunna dra i land strategin. Italien är däremot större.

Grundproblemet är att euroländerna delar en valuta som ingen egentligen inte vill ha. I själva verket hade en majoritet i de flesta länderna sett att Euron försvann helt. Den önskan kan snabbt bli verklighet.

Det här kan därför bli mycket värre än jag trodde och betydligt snabbare.

 

 

 

Prenumerera på RSS