Det nya kalla kriget

Idag tänkte jag tala om Ryssland, Kina, USA och det nya kalla kriget. I en intressant artikel på TomDispatch skriver freds- och konfliktforskaren Michael Klare om hur den amerikanska militären nu har bytt strategi från att ha haft terrorism som sin största fiende nu ser auktoritära länder, främst Ryssland och Kina, som sina främsta motståndare.

Den amerikanska militären är indelad i strategiska geografiska kommandon och varje kommando har olika komponenter (flygvapen, armé, flotta och marinkår) till sitt förfogande. Varje år ger cheferna för de här kommandona ut en skrift som kallas för Posture statement och som kan vara av intresse att läsa även för oss här i utkanten av Europa.

Skrifterna brukar vara relativt konservativt hållna, men i år har språket ändrats från att ha varit helt inställt på att möta terrorism till att bli mer konfrontativ med Ryssland och Kina. Chefen för det Europeiska kommandot, EUCOM, skriver exempelvis nu att “Ryssland försöker bryta upp den internationella ordningen, slå sönder NATO och underminera det amerikanska ledarskapet för att skydda sin egen regim och skaffa sig större inflytande globalt”. Det amerikanska svaret är en kraftig upprustning i alla områden som gränsar till Ryssland.

Det här är ju till stor del svar på Rysslands agerande i Ukraina och övertagandet av Krimhalvön 2014. Mycket av det här ska vi ju vara tacksamma för – speciellt när Ryssland håller militärövningar alldeles inpå knuten – men som Klare säger i sin artikel, det går inte att bortse från risken för konfrontation och eskalation när två eller flera stormakter tävlar om inflytande på ett begränsat geografiskt område.

Det nya kalla kriget kan snabbt bli till ett nytt konventionellt krig.

 

Prenumerera på RSS