Vad händer med forward-kontrakten i råolja?

Forward-kontrakten. Idag kommer jag att gå in lite grand på finansiella termer och diskutera vad ett forward-kontrakt är för något.

Blå bild med text om forward-kontrakten

I en intressant artikel på Bloomberg så skrivs det om forward-priserna på olja och hur de har gått upp den senaste veckan. Ett forward-kontrakt är som bekant en enklare kusin till de mer kända futures-kontrakten där man helt enkelt bestämmer ett pris för en vara in i framtiden och sedan tar leverans. I ett futures-kontrakt så handlar man som bekant på marginal vilket man inte gör i forward-kontrakten.

Spotpriset på Brent-oljan är ju ungefär $78, men det intressanta är det som händer på forward-marknaden. Priset på ett 5-årigt forward-kontrakt har gått upp från att legat runt $55 – $60 i mer än ett och ett halvt år till att nu kosta mer är $63,50.

Vad betyder då det här?

Det betyder att marknaden förväntar sig betydligt högre priser framöver och utbudet kommer att vara lägre än tidigare trott. De återinförda amerikanska sanktionerna mot Iran är ju defintivt ingen positiv nyhet för oljemarkanden.

Min egen favorit-analytiker är en man som heter Art Berman och han är inne på samma linje som Bloomberg. Han tror nämligen också att oljemarknaden kommer att vara tight framöver.

Vi får de hur det går.

Oro i Italien

Förra veckan så såg vi hur en ny regering höll på att bildas i Italien. Regeringen består som bekant av de två ytterkantspartierna Femstjärnerörelsen (M5S) och Lega, (det som tidigare hette Lega Nord). Under valkampanjen så tonade partierna ner sin anti-euro-retorik, men nu dyker retoriken upp igen.

Blå bild med text om oro i Italien

Räntan på den 10-åriga statsobligationen gick förra veckan upp med 36 punkter till 2,23 procent. Som vanligt så är det inte själva nivån som är oroande utan förändringstakten. Skillnaden mellan att italienska och tyska statsobligationer steg förra veckan till 68 punkter vilket är den högsta på mer än ett år. Förändringstakten ser dessutom inte ut att ändras.

Jag har ju talat om de finansiella problemen i Euroområdet som en oro på obligationsmarknaden. Det här är viktigt eftersom det avgör hur obligationsmarknaden ser på risken att investera i ett lands skuld jämfört med ett annat.

Eurozonen är ju en valutaunion så teoretiskt sett ska ju räntan vara lika hög i de olika länderna, men vi vet ju av erfarenheten att så inte är fallet. När ränteskillnaden mellan Italien och Tyskland ökar så är det en indikation på hur mycket stress som finns i systemet.

Matteo Salvini, ledaren för Lega-partiet, verkar dessutom vara fullt inställd på att generera en kris så att de kan införa en parallell valuta. Anledningen till att han gör det är så att  Italienarna slipper betala alla sina skulder i dyra Euro. Det är det iochförsig lätt att göra efter en lång bankhelg.

Eftersom jag inte gillar den ekonomiska politiken i Eurozonen så stödjer jag honom.

Forza Salvini!

Sysselsättningsgrad, skuld och aktiemarknaden

Idag tänkte jag skriva om vad sysselsättningsgraden betyder för ekonomin. Sysselsättningsgrad är som bekant hur många som jobbar i ekonomin delat med det totala arbetsföra människor i samma ekonomi. I en fungerande ekonomi så är sysselsättningsgraden i regel över 67 procent. I Sverige så var den exempelvis 67,8 procent 2017.

sysselsaettningsgrad, skuld och aktiemarknad

I en intressant artikel på Daily Reckoning så skriver advokaten och makroekonomen Jim Rickards om den amerikanska sysselsättningsgraden och den har sjunkit 67,3 procent år 2000 till 62,8 procent i april 2018. Så även om arbetslösheten sjönk till 3,9 procent i april så finns det ändå många människor som tekniskt sett är arbetslösa i USA och den amerikanska ekonomin är därför fortfarande i kris.

Det här är intressant om vi tittar på en graf över den amerikanska skulden i förhållande till BNP och arbetslösheten. En sådan graf visar att mellan 1988 och 2015 så följde de två kurvorna varandra ganska väl – vilket är att förvänta. Det är att förvänta eftersom både arbetslöshet och skuld i förhållande till BNP stiger samtidigt när fler behöver finansiell hjälp att klara vardagen Men sedan 2013 så har de två kurvorna gått ifrån varandra radikalt och med Trump skattesänkningar så har det bara blivit sämre.

Graf över skuld till BNP

Det här för oss till den tredje poängen i Rickards artikel vilket är aktieindexet S&P 500. Så här ser en graf ut för i år:

Graf över s&p 500 daglig upplösning

Det som är slående här är efter att ha nått sin kulmen den 26 januari i år så är nu indexet ner 5,6 procent. Rickards varnar för en till synes trött aktiemarknad och en döende hausse och uppmanar investerare att sälja sina aktier och köpa guld och silver istället. Så långt vill jag kanske inte gå, men krisen kommer. Det gör den alltid.

 

 

Trumps stora problem

Idag tänkte jag att tala om Donald Trumps stora problem nämligen advokaten Michael Avenatti. Avenatti är som bekant advokat för porrstjärnan Stormy Daniels som Trump hade ett sexuellt förhållande med för lite mer än tio år sedan.Blå bild med text om Trumps stora problem

I en intressant artikel på tidskriften Slate så skriver Jacob Weisberg om hur Avenatti kan komma att få Donald Trump att avgå. Det som hände var att Stormy Daniels bytte sin advokat Keith Davidson mot Avenatti och satte där in en ny dynamik i hela Trumpsagan.Weisberg säger så här:

Avenatti har i två månaders tid gillrat fällor för Trump som Trump gång på gång har fallit i. Avenatti vann nyligen ett tvistemål från pappersfirman Kimberly-Clark, men han gör inte det han gör för pengarnas skull. Istället så representerar han verkligen Stormy Daniels på bästa sätt, vilket har gjort att han har fått stjärnstatus i de amerikanska nyhetsstudiorna. I studion så svarar han glasklart på frågor och om Robert Mueller (specialåklagaren som utreder Trumps Rysslandsaffärer. Min kommentar) är tyst som en mus så Avenatti Muellers totala motsats. Han tar risker och bryter mot regler. Han får sin energi från att förolämpa motståndaren och att inta teatraliska hållningar när de svarar patetiskt på hans inspel.

Det verkar dessutom som att Avenatti håller på att bli ännu vassare än Trump när det gäller twitter. Det han gör är att han sätter upp snaror som bara har två möjligheter och som Trump och hans folk inte är smarta nog att ta sig ur. Dessutom så har en förmåga att droppa nya nyheter om hur Trump eller hans advokater har gjort gjort något olagligt varje dag.

Trumps stora problem är kanske inte Ryssland utan en advokat!

 

 

Var lycklig och lev längre

Var lycklig och lev längre. Jag vet att de flesta av mina inlägg om sönderfall och undergång, men det är väldigt långt från den jag är personligen. Därför tänker jag försöka lyfta lite mer positiva nyheter här på bloggen och den första kommer att handla om en ny studie från den amerikanska tankesmedjan Brookings.

Blå bild med text om att vara lycklig och leva längre

I studien så tittade författarna på hur familjefäder och familjemödrar överlevde genom åren. De fick också svara på frågor om hur de mådde och hur de såg på framtiden. Av de som hade en pessimistisk syn på livet så var det 74,8 procent som var döda medan det bara var 68,9 procent av dem med en optimistisk syn på livet som var döda.

Författarna förklarar resultaten med att optimistiska människor investerar mer i sig själv och i sina utbildningar, tenderar att röra sig mer och äta bättre, medan pessimistiska människor ofta äter sämre och röker.

Det som är överraskande med studien är hur optimistiska fattiga minoriteter är jämfört med sämre utbildade vita. Vi hör ju en massa om opiatkrisen på den amerikanska landsbygden men de här resultaten talar delvis om en annan verklighet. I det senaste numret av tidskriften The Atlantic så reser journalisten James Fallows runt i USA och ser början på en nytändning.

Personligen så tror jag att det har med den starka ekonomin att göra.

Tesla och obligationsmarknaden

Jag är ju normalt sett en varm anhängare av allt förnyelsebart och ingen skulle bli gladare än jag om hela transportsystemet elektrifierades. Det finns däremot anledning att ifrågasätta om elbilstillverkaren och förnyelsebara energi-bolaget Tesla kommer att klara av att driva utvecklingen framåt särskilt länge till.

Blå bild av stiliserad bil med text om Tesla.

Det verkar som att företaget nu verkligen ha gått in i väggen. Efter att varit uppe och nosat på $390 så är nu aktien bara värd $285.

Anledningarna till det är många. Den viktigaste är att företaget har varit ett uppstartsföretag alltför länge och har därmed vant sig vissa egenheter. Med egenheter menar jag här att spendera enorma summor pengar på coola projekt som inte genererar intäkter med en gång.

Det här var helt OK så länge företaget var litet. Varje gång de behövde mer pengar så var det bara att be marknaden om påfyllning av kassakistorna och marknaden skulle snabbt bifalla deras önskningar.

Med den nya modellen 3 så är den affärsmodellen helt satt på huvudet. En av anledningerna till det är att företaget blev tvunget att låna 1,8 miljarder dollar i augusti förra året. Nu är det så att företagen i USA finansieras betydligt oftare av obligationsskulder än banklån och Teslas skuld var en obligationsskuld med en ränta på 5,3 procent.

I slutet på mars så skrev kreditvärderingsinstitutet Moody’s ner Teslas kreditvärde till värdet B3 vilket är det samma som skräpstatus. Nu har obligationerna en ränta på 7,7 procent och om de skulle vilja låna nya pengar så skulle de förmodligen få betala uppemot 8 procents ränta.

Företaget blir tvunget att betala 2 miljarder dollar det här året och nästa. Vad det här betyder är att kreditvärderingsinstituten väger allt det Tesla säger på guldvåg och inte längre låter dem göra som de vill.

Teslas finansiella problem är därför återigen ett problem med obligationsmarknaden – världens mäktigaste kraft. Anledningen till att jag säger så är att de som investerar i obligationer räknar på kassaflöden på ett helt annat sätt än dem som investerar i aktier. De som investerar i obligationer vet med andra ord exakt hur sannolikt det är att de får tillbaka sina pengar.

Se upp, Elon Musk!

 

 

Inverterad avkastningskurva?

Inverterad avkastningskurva?

Idag gick räntan på den amerikanska tio-årsobligationen helt upp till 3,094 procent. En sådan ränta är inte på något sätt anmärkningsvärd i sig, men den blir det när man börjar titta på hur räntan ser ut för andra obligationer med kortare löptid.

Avkastningskurvan får man om man plottar räntan för de tre-månaders, två-åriga, fem-åriga och trettio-åriga obligationerna i samma graf:

Avkastningskurva gjord i Excel

Om vi då tittar lite närmare på grafen så ser vi att det nästan inte är någon skillnad på räntan mellan de olika löptiderna. Avkastningskurvan är med andra ord platt och har blivit plattare hela året.

Så vad händer om räntan på de längre löptiderna fortsätter att vara låga samtidigt som räntan på den korta änden går upp?

Då får man det som heter en inverterad avkastningskurva och en inverterad kurva brukar vara något man ser innan en recession. Nu säger jag inte att det per automatik är det som kommer att hända den här gången, men det är i alla fall en klar möjlighet. Mot det här scenariot så har vi observationen att obligationerna på långa sidan nu har börjat gå upp lite grand.

Bloggaren Mike Shedlock tror däremot att avkastningskurvan kommer att invertera snart.

Kommer den amerikanska ekonomin kunna stå emot ett uppror på obligationsmarknaden? Jag vet inte. Vi får se.

 

 

 

Anfall mot Iran?

Anfall mot Iran? En av de utrikeskrönikörer som jag ofta läser är Michael Klare. Klare är egentligen fredsforskare vid Hampshire College och är bl. a. känd för böcker som Blood and oil och Resource wars. Klare har länge divit tesen att amerikansk utrikespolitik främst är styrd av olja, men när det gäller de senaste geopolitiska händelserna så har han själv börjat ifrågasätta oljans betydelse. I sin senaste artikel säger han så här:

Enligt oljejätten BP så importerade USA 61 procent av sin oljekonsumtion år 2001. 2016 var samma siffra 37 procent och fallande.

Grå bild med text om anfall mot Iran

Klare säger att de båda tidigare krigen vid Persiska viken var starkt präglade av just olja eftersom olja är en strategisk produkt som gör länder rika.

Efter att ha dragit sig ur kärnenergiavtalet med Iran så har nu Trump lierat sig med Israel och Saudiarabien. Det Klare säger nu är att de här tre länderna förmodligen kommer att pressa på för konflikt med Iran.

Det skulle inte tjäna Europas intressen att ha ytterligare en konflikt inpå knutarna. Vi får verkligen hoppas att det inte går så långt som till ett anfall mot Iran, men vem vet. Hur som helst så vore det dumt att ta med ytterligare ett storkrig i Mellanöstern i beräkningarna.

Google Duplex

Google Duplex heter en ny teknik där en dator simulerar rösten av en människa så att andra människor blir lurade att tro att de talar med en människa.

Grå bild med text om Google Duplex

Inte nog med att Google har tagit bort den vanliga robotliknande rösten, men datorn använder språkutfyllnad som “mmmhm” och “aaaaahh” för att göra det mer realistiskt. Planen är att släppa den här tekniken på marknaden nu till sommaren. Det kommer att fungera som så att man tar sin telefon och ber datorn om att boka en tid eller ett möte och så datorn hand om resten. Man får bara ett meddelande när allt är klart.

Här är ett annat exempel på tekniken. Här har vi att göra med en manlig röst som ringer och bokar bord på en restaurang:

Här kan Google återigen hålla ordning på en komplicerad konversation som verkligen låter realistisk. Det finns heller inget i konversationen som säger att man inte talar med en levande person vilket reser ett antal etiska frågor: Behöver vi inte få veta vad som händer när vi talar med en robot? Om tekniken nu är så pass bra att vi inte längre kan skilja mellan en dator och riktig människa, är det då inte Googles ansvar att tala om för oss vad det är som händer? Vi lever i en tid där folk blir lurade att tro på vad som helst på internet och nu kan vi inte längre tro på vad vi hör?

Med den här tekniken har Google visat hur enkelt det är att manipulera vanliga dialoger och det jag oroar mig för är om kriminella får tag i tekniken börjar ringa runt till intet ont anande personer och lura dem på pengar. Värre saker har hänt förut.

 

Den naturliga räntan

Idag kommer jag att tala om en av mina investeringsfavoriter, Charles Gave. I den här intervjun så talar han om makroekonomi, den naturliga räntan och sin mer än 40-åriga karriär inom finansvärlden.

Grå bild med text om den naturliga räntan

En av grejerna som Gave talar om är amerikanska företagsobligationer och dess avkastningskurva. När folk talar om en förestående recession så brukar de titta på avkastningskurvan på statsobligationer, men glömmer då bort hur avkastningskurvan ser ut för företagsobligationer.

I det här sammanhanget så tar Gave upp den svenske ekonomen Knut Wicksell (1851 – 1926) som är mest känd internationellt för sitt arbete om den naturliga räntan. Enligt Wicksell så var den naturliga räntan den ränta där det finns prisstabilitet (d. v. s den ränta vid vilken investerare kan investera). Om den naturliga räntan är mycket högre än utlåningsräntan så kan det leda till inflation och om den är lägre än utlåningsräntan så kan det leda till deflation. Bäst fungerar marknaden när den naturliga räntan är lite högre än utlåningsräntan – då är systemet fininställt och marknaden kan allokera resurser på bästa sätt.

Nu har vi en situation där styrräntan är för låg i förhållande till den naturliga räntan vilket leder till att folk naturligt börjar betala av på sina lån och vi får det som kallas deflation. Wicksells genialitet var därför att säga att om man artificiellt låter styrräntan vara för låg så leder det både till deflation och inflation samtidigt. Vad det här betyder är att ekonomin förr eller senare imploderar och ingen kommer att få det bättre.

Det Gave gör när han räknar på sin avkastningskurva är att han approximerar den korta änden av avkastningskurvan till marknadsräntan som amerikanska banker tar ut och den naturliga räntan till avkastningen på 10-åriga företagsobligationer.

Nu är avkastningskurvan på företagsobligationer helt platt. Den korta änden är precis lika hög som den långa änden. Om kurvan däremot inverterar och marknadsräntan blir högre än avkastningen på obligationer så betyder det att priset på kapital är högre än avkastningen på investeringar och det leder till recession.

Graf från GaveKal över avkastningskurvan för företagsobligationer

Det är inga problem ännu eftersom kurvan fortfarande är platt, men om den korta änden (d.v.s. den amerikanska marknadsräntan) bara blir lite högre än den långa änden (företagsobligationer på 10+ år) så har amerikanerna och världen problem. Historiskt sett så har en recession alltid inträffat i USA, eller så har andra finansiella olyckor inträffat i andra länder, inom ett år efter det att obligationskurvan har inverterat förr om åren.

Vi får se hur det går.