Den italienska krisen

blå bild med text om den italienska krisen

Den italienska krisen. Den nya regeringen i Italien rycker allt närmare. Regeringen består som bekant av de båda populistpartierna Femstjärnerörelsen (M5S) och La Lega, och oron för vad de kan ställa till med på den europeiska scenen växer sig större för varje dag.

De båda partierna verkar ha enats om en premiärminister, Giuseppe Conte, som ska ena partiernas politik och också föra Italiens röst i europeiska rådet. Det är här som det blir intressant.

Från Legas håll har vi hört stark anti-euro-retorik medan M5S håller sina kort betydligt närmre kroppen. Tidigare var även M5S mot euron, men numera har de tonat ner den kritiken.

Matteo Salvini, Legas ledare, tog till Facebook video nu i veckan efter en kommentar av den franske ministern Bruno Le Maire om att italienarna hade intresse av att inte ställa till med problem och Salvini deklarerade med yviga gester:

Hoten från den franske ministern, från politiskt håll i Tyskland och från kreditvärderingsinstituten om den italienska skulden…så vill jag säga, inte som ledare av La Lega, utan som vanlig medborgare: Ursäkta mig! Om vi följer era råd, då menar jag kreditvärderingsinstituten, svångremmar och “Europeiska band” till andra länder, när vi följer era råd så har den italienska statsskulden exploderat till nya rekordnivåer, fattigdomen har ökat radikalt och osäkerheten har stigit till oanade nivåer. Så varför måste vi göra som – eller ännu värre, hotar – som dem som har dragit Italien och hälften av Europa till en instabil, osäker och stillastående situation.

Den finansminister som de båda partierna har kommit överens om är nämligen en man vid namn Paolo Savona. Savona är 81 år gammal och stark kritiker av valutaunionen och i synnerhet av den politik som tvingar det fattigare södra europa att föra en ständig åtstramningspolitik. “Som euron är konstruerad så är den en tysk bur” har han bl. a. sagt.

Savona förespråkar lösningar som påminner om dem som den gamle grekiske finansministern Varoufakis drev när han förhandlade med EU år 2015. De går i korthet ut på att Italien, Grekland och Spanien aldrig kommer att kunna ta sig ur Eurosamarbetet utan en transferunion från de rika länderna i norra europa till de fattiga i södra. Det handlar naturligtvis om vilka länder som exporterar varor och vilka länder som importerar.

Det tyskarna har gjort efter eurons införande är att de har flyttat sina logistikkedjor till östeuropa. Det fungerar ungefär som en miniglobalisering som bara sträcker sig till de östeuropeiska länderna. Det är därför att de östeuropeiska länderna har extremt duktiga ingenjörer vilket betyder att tyskarna kan få utfört samma jobb som i Tyskland för en tredjedel av kostnaderna. Det är bl. a. så tyskarna lyckas exportera sina bilar till USA.

Den här modellen fungerar däremot inte för länder som Grekland, Italien, Spanien och Portugal för de exporterar nästan ingenting utan är serviceekonomier och istället är stora importörer av varor. Det skulle vara i sin ordning om länderna hade sina egna valutor och kunde devalvera sina valutor och därmed skydda sig själva från yttre påvekan.

Problemet är dock nu att länderna är bundna av reglerna i Eurozonen som säger att euro-länderna är förbjudna att bedriva aktiv skattepolitik och eftersom det finns likhetstecken i ett lands bytesbalans mellan det som produceras och det som konsumeras så att summorna tar ut varandra. Det här betyder att om ett land (Tyskland) har ett stort överskott så måste andra länder (i södra europa) köra lika stora underskott. Däremot om länderna inte får lov att ha underskott så blir resultatet att ekonomierna blir så hårt hållna att ekonomierna krymper mer och mer för varje år.

Det som händer är med andra ord att länder som Italien, Spanien och Grekland måste ha evigt pågående stålbad medan andra länder som Tyskland, Polen och Tjeckien kan tjäna pengar på att sälja varor till USA.

Både Luigi de Maio från M5S, Salvini och Paolo Savona är naturligtvis medvetna om det här vilket också är huvudanledningen till att Italien snart har en ny regering.

Den tyska (och svenska) hållningen är att italienarna bara ska hålla tyst och vara tacksamma för att tyskarna lånar dem pengar. Göran Persson gav ju t.o.m. ut en bok som hette “Den som är satt i skuld är inte fri” och det är något som är lika kulturellt i Tyskland som det är i Sverige.

Obligationsmarknaden har naturligtvis också lagt märke till det som händer och i veckan gick den italienska tioåriga statsobligationen upp 23 punkter till 2,46 procent. Det här är det högsta räntan har varit sedan oktober 2014 när eurokrisen härjade senast.

Det här skedde samtidigt som den räntan på den tyska tioårsobligationen sjönk 17 punkter till  0,41 procent och skillnaden mellan den italienska och tyska räntan steg med 40 punkter på bara en vecka. Det här sker mot bakgrund av en situation där den europeiska centralbanken fortfarande håller på med sina kvantitativa lättnader. Så även om vi hör lugnande ord som att det inte är några problem eftersom maturiteten på de italienska statsobligationerna har ökat så stiger kostnaden för de italienska skattebetalarna för varje punkt som räntan stiger.

Det stannar dock inte där utan ägarna av skulden är mestadels inhemska banker som hamnar i problem varje gång obligationsräntan stiger. Eftersom bankverksamhet är en mycket belånad verksamhet så för varje punkt räntan stiger så sjunker värdet på bankernas säkerhet eller det bankerna lånar sina pengar på. Det är precis det som händer med banken Monte dei Paschi di Siena som redan nu har enorma finansiella problem.

Så vad kan göras åt problemet?

Det första är naturligtvis det självklara i att lätta på begränsningarna så att de sydeuropeiska länderna återigen kan bedriva sin aktiva finanspolitik.

Det andra är att sätta upp en fungerande europeisk bankunion och med fungerande menar jag en bankunion som har ordentligt med kapital så att den klarar att rädda ett par-tre banker samtidigt. Den nuvarande bankunionen är långt ifrån tillräckligt kapitaliserad.

Det tredje är att bedriva en gemensam skattepolitik i eurozonen så att pengar kan gå från överskottsländer till underskottsländer.

Det fjärde är att finansiera eurozonens gemensamma statsskuld med euroobligationer. Så som det är nu så är det ju de enskilda länderna som är ansvariga för sina egna skulder och banksystem. Det logiska vore om Tyskland, Finland och Nederländerna gick in och garanterade Italienarnas och Spanjorernas statsskulder.

Fungerar inte det här så finns det bara en lösning nämligen Savonas, Salvinis och La Legas förslag om en parallel valuta. Då skulle italienarna inte vara bundna av eurozonens tvångströja och Italien skulle äntligen få tillbaka sin konkurrenskraft.

Bara så kan vi få bukt med populismen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ändrat format

Jag funderar på att ändra formatet på den här bloggen lite grand så att jag istället för att skriva ett inlägg om dagen tänker skriva ett inlägg i veckan. Jag kommer att publicera på torsdagen och då blir artiklarna naturligtvis längre och förhoppningsvis mer intressanta.

Finns det en framtid för kött?

Framtid för kött. I en intressant artikel på sidan Livekindly så står det att läsa att Tyson Foods nu har köpt in sig i det israeliska uppstartsbolaget Future Meat Technologies (FMT) för 2,2 miljoner dollar.

Blå bild med text om framtid för kött.

Vad är då Future Meat Technologies och varför är det här intressant?

För det första så är Tyson Foods en av USA:s största köttproducenter och FMT tillverkar konstgjort kött.

Det här är en viktig indikation på att världen nu långsamt håller på att gå över till vegetariska alternativ till kött. Kött är ju annars den enskilt största klimatboven som vi har och enligt Oxford Martin School skulle Storbritanniens utsläpp av växthusgaser minska med 63 procent om de gick över till en mestadels vegetarisk mathållning.

Köttet som FMT har tagit fram används redan på Israels bästa krogar och de ska enligt uppgift smaka alldeles utmärkt.

Köttet är iochförsig dyrt just nu (det kostar ungefär 800 dollar kilot), men företaget räknar med att priset kommer sjunka 100 gånger under nästa år till 8 dollar kilot. Produktionen väntas gå ifrån några få kilo per vecka till flera ton per vecka nästa år.

Det jag tycker är intressant med det här är att det finns olika smaker på köttet och man kan välja på allt ifrån kyckling, griskött till nötkött. Jag tänker att det vore en perfekt produkt i korv och charkuterier.

 

Kredittillväxt

Kredittillväxt. I ett fascinerande inlägg visar bloggaren Charles Hugh Smith upp en graf över hur världens totala kredit har sett ut sedan 1960-talet:

Graf från den amerikanska centralbanken som visar kredittillväxten i världen sedan 1945.

Det ni ser är exponentiell tillväxt av krediten sedan 1945, med ett litet undantag. Den lilla pausen i kredittillväxten 2008 och 2009 föranledde nästan ett sammanbrott av världens finansiella system. Efter 2009 så har kredittillväxten fortsatt nästan i samma takt som före 2009.

Grafen visar tydligt hur den globala finansiella systemet fungerar och att det i stort sett är omöjligt att hoppa av systemet när det väl har satt igång.

Hela den här dynamiken har blivit väl dokumenterad av bloggaren Doug Noland under åren och mycket av kredittillväxten kommer i form av kredit från de olika centralbankerna.

Nu när den amerikanska centralbanken har slutat med sina kvantitativa lättnader och den europeiska är på väg att trappa ner sina så ställs naturligtvis ett frågetecken om vem som ska se till att kreditttillväxten fortsätter även framöver.

När det gäller Charles Hugh Smith så säger han att kredittillväxten förr eller senare kommer att sluta och då dra ner hela systemet. Själv tror jag inte att vi har en ny kris alldeles inpå knutarna, men att den kommer förr eller senare är ganska givet. Håll ett öga på oljepriset!

Vi får se hur det går.

 

 

Utrotning eller sammanbrott?

De senaste dagarna har jag läst några texter av Samuel Miller McDonald som skriver om politik och ekologi. I en intressant artikel så ställer han sig frågan om mänskligheten kommer att gå under av utrotning eller sammanbrott.

Blå bild med text om utrotning eller sammanbrott

Det är ingen hemlighet att världen har blivit mer pessimistisk de senaste tio åren. Från en del håll hör vi exempelvis spådomar om ekologiskt sammanbrott på grund av klimatförändringarna.

Det finns ett antal ekologiska problem som är förknippade med ett varmare klimat och det här på inget vis en fullständig lista:

Hur som helst så är nyheterna inte goda.

 

Vad händer med forward-kontrakten i råolja?

Forward-kontrakten. Idag kommer jag att gå in lite grand på finansiella termer och diskutera vad ett forward-kontrakt är för något.

Blå bild med text om forward-kontrakten

I en intressant artikel på Bloomberg så skrivs det om forward-priserna på olja och hur de har gått upp den senaste veckan. Ett forward-kontrakt är som bekant en enklare kusin till de mer kända futures-kontrakten där man helt enkelt bestämmer ett pris för en vara in i framtiden och sedan tar leverans. I ett futures-kontrakt så handlar man som bekant på marginal vilket man inte gör i forward-kontrakten.

Spotpriset på Brent-oljan är ju ungefär $78, men det intressanta är det som händer på forward-marknaden. Priset på ett 5-årigt forward-kontrakt har gått upp från att legat runt $55 – $60 i mer än ett och ett halvt år till att nu kosta mer är $63,50.

Vad betyder då det här?

Det betyder att marknaden förväntar sig betydligt högre priser framöver och utbudet kommer att vara lägre än tidigare trott. De återinförda amerikanska sanktionerna mot Iran är ju defintivt ingen positiv nyhet för oljemarkanden.

Min egen favorit-analytiker är en man som heter Art Berman och han är inne på samma linje som Bloomberg. Han tror nämligen också att oljemarknaden kommer att vara tight framöver.

Vi får de hur det går.

Oro i Italien

Förra veckan så såg vi hur en ny regering höll på att bildas i Italien. Regeringen består som bekant av de två ytterkantspartierna Femstjärnerörelsen (M5S) och Lega, (det som tidigare hette Lega Nord). Under valkampanjen så tonade partierna ner sin anti-euro-retorik, men nu dyker retoriken upp igen.

Blå bild med text om oro i Italien

Räntan på den 10-åriga statsobligationen gick förra veckan upp med 36 punkter till 2,23 procent. Som vanligt så är det inte själva nivån som är oroande utan förändringstakten. Skillnaden mellan att italienska och tyska statsobligationer steg förra veckan till 68 punkter vilket är den högsta på mer än ett år. Förändringstakten ser dessutom inte ut att ändras.

Jag har ju talat om de finansiella problemen i Euroområdet som en oro på obligationsmarknaden. Det här är viktigt eftersom det avgör hur obligationsmarknaden ser på risken att investera i ett lands skuld jämfört med ett annat.

Eurozonen är ju en valutaunion så teoretiskt sett ska ju räntan vara lika hög i de olika länderna, men vi vet ju av erfarenheten att så inte är fallet. När ränteskillnaden mellan Italien och Tyskland ökar så är det en indikation på hur mycket stress som finns i systemet.

Matteo Salvini, ledaren för Lega-partiet, verkar dessutom vara fullt inställd på att generera en kris så att de kan införa en parallell valuta. Anledningen till att han gör det är så att  Italienarna slipper betala alla sina skulder i dyra Euro. Det är det iochförsig lätt att göra efter en lång bankhelg.

Eftersom jag inte gillar den ekonomiska politiken i Eurozonen så stödjer jag honom.

Forza Salvini!

Sysselsättningsgrad, skuld och aktiemarknaden

Idag tänkte jag skriva om vad sysselsättningsgraden betyder för ekonomin. Sysselsättningsgrad är som bekant hur många som jobbar i ekonomin delat med det totala arbetsföra människor i samma ekonomi. I en fungerande ekonomi så är sysselsättningsgraden i regel över 67 procent. I Sverige så var den exempelvis 67,8 procent 2017.

sysselsaettningsgrad, skuld och aktiemarknad

I en intressant artikel på Daily Reckoning så skriver advokaten och makroekonomen Jim Rickards om den amerikanska sysselsättningsgraden och den har sjunkit 67,3 procent år 2000 till 62,8 procent i april 2018. Så även om arbetslösheten sjönk till 3,9 procent i april så finns det ändå många människor som tekniskt sett är arbetslösa i USA och den amerikanska ekonomin är därför fortfarande i kris.

Det här är intressant om vi tittar på en graf över den amerikanska skulden i förhållande till BNP och arbetslösheten. En sådan graf visar att mellan 1988 och 2015 så följde de två kurvorna varandra ganska väl – vilket är att förvänta. Det är att förvänta eftersom både arbetslöshet och skuld i förhållande till BNP stiger samtidigt när fler behöver finansiell hjälp att klara vardagen Men sedan 2013 så har de två kurvorna gått ifrån varandra radikalt och med Trump skattesänkningar så har det bara blivit sämre.

Graf över skuld till BNP

Det här för oss till den tredje poängen i Rickards artikel vilket är aktieindexet S&P 500. Så här ser en graf ut för i år:

Graf över s&p 500 daglig upplösning

Det som är slående här är efter att ha nått sin kulmen den 26 januari i år så är nu indexet ner 5,6 procent. Rickards varnar för en till synes trött aktiemarknad och en döende hausse och uppmanar investerare att sälja sina aktier och köpa guld och silver istället. Så långt vill jag kanske inte gå, men krisen kommer. Det gör den alltid.

 

 

Trumps stora problem

Idag tänkte jag att tala om Donald Trumps stora problem nämligen advokaten Michael Avenatti. Avenatti är som bekant advokat för porrstjärnan Stormy Daniels som Trump hade ett sexuellt förhållande med för lite mer än tio år sedan.Blå bild med text om Trumps stora problem

I en intressant artikel på tidskriften Slate så skriver Jacob Weisberg om hur Avenatti kan komma att få Donald Trump att avgå. Det som hände var att Stormy Daniels bytte sin advokat Keith Davidson mot Avenatti och satte där in en ny dynamik i hela Trumpsagan.Weisberg säger så här:

Avenatti har i två månaders tid gillrat fällor för Trump som Trump gång på gång har fallit i. Avenatti vann nyligen ett tvistemål från pappersfirman Kimberly-Clark, men han gör inte det han gör för pengarnas skull. Istället så representerar han verkligen Stormy Daniels på bästa sätt, vilket har gjort att han har fått stjärnstatus i de amerikanska nyhetsstudiorna. I studion så svarar han glasklart på frågor och om Robert Mueller (specialåklagaren som utreder Trumps Rysslandsaffärer. Min kommentar) är tyst som en mus så Avenatti Muellers totala motsats. Han tar risker och bryter mot regler. Han får sin energi från att förolämpa motståndaren och att inta teatraliska hållningar när de svarar patetiskt på hans inspel.

Det verkar dessutom som att Avenatti håller på att bli ännu vassare än Trump när det gäller twitter. Det han gör är att han sätter upp snaror som bara har två möjligheter och som Trump och hans folk inte är smarta nog att ta sig ur. Dessutom så har en förmåga att droppa nya nyheter om hur Trump eller hans advokater har gjort gjort något olagligt varje dag.

Trumps stora problem är kanske inte Ryssland utan en advokat!

 

 

Var lycklig och lev längre

Var lycklig och lev längre. Jag vet att de flesta av mina inlägg om sönderfall och undergång, men det är väldigt långt från den jag är personligen. Därför tänker jag försöka lyfta lite mer positiva nyheter här på bloggen och den första kommer att handla om en ny studie från den amerikanska tankesmedjan Brookings.

Blå bild med text om att vara lycklig och leva längre

I studien så tittade författarna på hur familjefäder och familjemödrar överlevde genom åren. De fick också svara på frågor om hur de mådde och hur de såg på framtiden. Av de som hade en pessimistisk syn på livet så var det 74,8 procent som var döda medan det bara var 68,9 procent av dem med en optimistisk syn på livet som var döda.

Författarna förklarar resultaten med att optimistiska människor investerar mer i sig själv och i sina utbildningar, tenderar att röra sig mer och äta bättre, medan pessimistiska människor ofta äter sämre och röker.

Det som är överraskande med studien är hur optimistiska fattiga minoriteter är jämfört med sämre utbildade vita. Vi hör ju en massa om opiatkrisen på den amerikanska landsbygden men de här resultaten talar delvis om en annan verklighet. I det senaste numret av tidskriften The Atlantic så reser journalisten James Fallows runt i USA och ser början på en nytändning.

Personligen så tror jag att det har med den starka ekonomin att göra.