Min investeringshjälte: Rick Rule

Jag tror det har något att göra med hur tydligt han talar, och den här mannen är en legend i investeringsvärlden. Jag talar naturligtvis om Rick Rule. Jag har lyssnat på honom i ett tiotal år och det han säger låter för mig så självklart att det är märkligt att folk inte håller med honom mer. Rick har tjänat sina pengar på guld- och silver-gruvor i mer än 40 år och fortsätter att göra så än idag. Självklart så talar han, precis som jag, inte om sina dåliga affärer, och jag är säker på att de har varit nästan lika många som hans goda, men det tar inte bort det faktum att han är äckligt rik.

Grå bild med guldtackor och med text om Rick Rule.

Rule har naturligtvis åsikter om President Trump och hur den nuvarande styrande administrationen bedriver sin politik, men han säger inget rent ut. I stället så talar han i suspekta termer, precis som jag själv skulle ha gjort. Rick Rule kritiserar det begynnande handelskriget med Kina, men riktar ingen precis kritik mot något speciellt håll – igen, precis så som jag själv skulle ha gjort det.

Däremot så är Rick Rule en mästare i att se när ett företag är övervärderat. Nu säger han det att det bara finns positiva nyheter att hämta från guldaktierna och guldmarknaden. Vad det i klartext betyder är att han redan har börjat funderat på att avveckla sina innehav. Rick Rule gör precis tvärtom mot vad han predikar och det har hållit honom vid liv alla dessa år.

Jag är imponerad!

 

När kommer marknaden att vända ner?

Idag tänkte jag ta på mig de mörka glasögonen och tala om när marknaden, och i synnerhet S&P500-indexet, kommer att vända ner.

Grå bild av blå portfölj med text om när marknaden går ner.

Den här grafen sträcker sig ända tillbaka till 2003 och visar prisrörelserna per månad:

När vänder marknaden ner?

I grafen ser vi att de senaste månadernas börsturbulens nästan inte har gjort någon skillnad på grafen och att indexet nu handlas ungefär på samma nivå som det gjorde den första januari i år.

Det som annars är intressant i grafen är hur länge börsuppgången har hållit i sig. Det har den gjort ända sedan 2009 och nu känns det som att marknaden tycker att värderingarna har blivit lite grand för höga. Ett annat orosmoment är så klart inflationen som kan komma att skölja över oss när som helst. Ett tredje handlar naturligtvis om hur resultatet för företagen som handlas i S&P500-indexet ser och kommer att se ut. Det är inte omöjligt att de kommer att sjunka över sommaren.

Det är fullt möjligt att vi kommer att fortsätta uppåt, men mitt tips är att vi kommer att fortsätta varken upp eller ner i ungefär sex månader och att vi då kommer att se en kraftig nedgång på börsen.

Katalysator för det här tror jag kommer att bli en kraftig uppgång av oljepriset upp till över $90 fatet över sommaren. Den som lever får se.

 

Amerikanska kryssningsmissiler

Idag tänkte jag tala om Syrien igen. Uppmärksamheten har lagt sig påtagligt efter helgens bombanfall när amerikanska kryssningsmissiler attackerade den syriska armén.

Grå bild med missilikon och med text om amerikanska kryssningsmissiler

Även om många amerikanska bedömare var för attacken medan den pågick så har nu eftertankens kranka blekhet tagit vid och flera av dem är emot.

En av de mest kritiska under själva attacken var den tidigare medarbetaren i Reagan-administrationen, David Stockman, och han har nu skrivit ett inlägg där han är väldigt kristisk mot den amerikanska Syrien-politiken och dess resultat.

I korthet så går Stockmans kritik ut på att det egentligen var amerikanerna som bidrog till att starta kriget 2010 och 2011 genom att de stödde väpnade grupper som ville störta diktatorn Bashar al-Assad. De här grupperna är inte några frihetskämpar utan slåss ofta med syftet att införa islamiska sharialagar i de länder som de kan ta över. Det var den förre presidenten Barack Obama som inledde den politiken 2010.

Under tiden har vi sett den framryckande Islamiska Staten (IS) och allt vad den innebär med ockuperade områden i Irak och Syrien, terrorangrepp här i västeuropa, halshuggningar etc. Stockman pekar på illogiken i att IS blev utnämda till huvudfiende när fienden egentligen handlade om Bashar al-Assad och hans välde och IS bara var ett resultat av den amerikanska politiken.

Donald Trump gick just precis till val på att ta bort de amerikanska soldaterna från Syrien och Afghanistan. Det vallöftet ser inte ut att uppfyllas.

Det verkar nu som om den permanenta staten har lyckats påverka presidenten till att slå till med kryssningsmissiler mot mål i Syrien och det utan att oberoende kontrollanter från FN har kunnat verifiera att det verkligen har hänt.

Det är så man skapar sig ovänner i Mellanöstern.

Jimmy Dore pratar om Tucker Carlsons nyhetsrapportering om Syrien:

När kommer den haussade aktiemarknaden att sjunka?

En av de stora frågorna just nu är hur länge den haussade aktiemarknaden kommer att hålla i sig. Självklart är det så att vi har haft ett par-tre skrämselattacker under tiden, men i stort sett så har den stigande marknaden hållit i sig i mer än nio år nu.

Svart bild av aktiegraf med text om den haussade aktiemarknaden

Så frågan är då när den kommer att sluta gå upp och istället gå ned. Personligen så tippar jag på att marknaden kommer att fortsätta att gå upp i ytterligare sex-sju månader, men sedan kommer den uppåtgående marknaden att dö.

Varför säger jag så?

Det här är en graf över det som i USA kallas för VIX-indexet:

Graf över VIX-index från januari 2017 till april 2018

VIX-index mäter marknadens volatilitet, d.v.s. hur volatil investerare beräknar marknaden att vara över de närmaste 30 dagarna. VIX-index brukar därför kallas för marknadens rädsle-index.

Det som är intressant att iaktta här är att indexet nästan var under 15 under hela 2017. Det är något som är extremt ovanligt.

Däremot så steg VIX-indexet radikalt i februari i år när marknaden helt plötsligt började oroa sig för stigande räntor och det har hållit sig över 15 ända sen dess.

Min tolkning av det här är att marknaden ända sedan februari har tolkat de nyheter som kommit ut betydligt mindre positivt än tidigare.

Eftersom den haussade aktiemarknaden är så övervärderad (i dagsläget måste man betala 24,62 gånger resultatet för att köpa S&P500) så finns det en klar potential för marknaden att gå ned.

Jag ger det mellan sex och sju månader. Sedan börjar det bli dags att sälja.

 

Är inflationen på väg?

En av frågorna som upptar de flesta hjärnor hos de som jobbar i finansbranschen är frågan om när inflationen kommer. Det handlar i och för sig inte om inflationen i sig utan om räntorna när det rör sig om investerare och ju lägre de är desto högre trycker de upp aktiepriserna.

Grå bild med blått dollarmynt och med text om inflation

Nu är det här min förklaring och andra kan ha en annan, men mitt sätt att se på finanskrisen 2008/2009 och den efterföljande återhämtningen är att lågkonjunkturen inte blev så djup som den hade kunnat bli – mycket tack vare centralbankernas kvantitativa lättnader. De kvantitativa lättnaderna fungerar bra så länge det finns deflation i systemet och räntorna är låga, men så fort deflationen har ätits upp så kommer inflationsvågen som ett brev på posten.

Det finns begynnande tecken på att inflationen nu är på väg. Guldet är ett och ett annat är kostnaderna för långtradartransporter i USA. De priserna har gått upp med 15,6 procent på ett år. Det är den högsta ökningstakten sedan 2007. Vad det här betyder är att volymerna ökar medan kapacitetsfaktorn sjunker. Marknadsräntorna, som svarar på alla de här parametrarna, är tydligt på väg upp.

I förlängningen betyder det här att de som sätter styrräntorna i USA nu har fått ytterligare ett problem på halsen. Ska de höja styrräntan för att hålla inflationen i schack och samtidigt riskera att ekonomin knäcks eller ska de ge efter och riskera att inflationen blir alltför hög alltför fort? Det är ingen rolig situation de är i.

När kommer medborgarlönen?

En av frågorna som brukar dyka upp när teknikframsteg diskuteras är när medborgarlönen kommer. Idén låter ju övertygande – i alla fall i teorin. I korthet går idén ut på att alla medborgare i en nationalstat kommer att ha rätt till en medborgarlön om och när de teknologiska landvinningarna har kommit tillräckligt långt.

När kommer medborgarlönen?

I dagarna var Ray Kurzweil ute och sa att den moderna tekniken med artificiell intelligens är så nära att vara smartare än människor att medborgarlönen kommer att vara här redan om tio – femton år. Ray Kurzweil är ju mannen som har förutspått internets och datorernas utbredning och nu är inne på artificiell intelligens. Det Kurzweil säger, och vanliga människor missar, är teknikens förmåga att utvecklas exponentiellt.

I den här artikeln på Axios säger han alla våra grundläggande behov kommer att kunna tillgodoses av en medborgarlön och det relativt snart. Hans argument är att redan 2030 så kommer den artificiella intelligensen att vara smartare än människor.

Ett av argumenten för medborgarlön är att det kan hjälpa välfärdsstaten att spara pengar. Alla de utgifter som staten nu lägger på att betala ut pengar till arbetslösa, sjukskrivna, handikappade etc. kan dras in om medborgarlönen blir verklighet.

Problemet med det här sättet att tänka är att samhället redan ställer grupper mot varandra och hjälper vissa grupper på bekostnad av andra. Det är precis just det som politiken går ut på.

Hur som helst så tycker jag att det är intressant att tänka på.

Hur batterier kan komma att förändra elnätet

I batteri-industrin så verkar det ena rekordet efter det andra slås. I dagarna ska det avgöras om världens största batteri kommer att installeras i Palm Springs i Kalifornien. Det möjliga batteriet kommer i sådana fall att ha en effekt på 350 MW och tillsammans med solpaneler finnas på yta 10 kvadratkilometer. Batterier ser definitivt intressant ut för framtiden.

Vit bild med vindkraftverk med text om hur batterier kan komma att förändra elsystemet

Även om just det här projektet inte går i lås så stannar inte utvecklingen ändå inte av. Enligt en rapport från kreditvärderingsinstitutet Moody’s så betrakats energilagring som ett mer och mer intressant alternativ för energibolagen. Som exempel tar rapportförfattarna upp att varje kWh som lagras i batterierna just nu kostar $0,133 vilket kan tyckas vara mycket. Däremot ska vi komma ihåg att för bara några få år sedan var priset mer än 5 gånger så mycket.

Priset som rapportförfattarna nämner är baserat på ett batteripris som ligger på $400 per kWh batteri-kapacitet, men även de här priserna sjunker nu snabbt. De beräknas ligga så lågt som $100 om bara tre-fyra år och då kommer batterier att bli en naturlig del av elnätet.

En annan som pratar om det här är investeraren och entreprenören Ramez Naam. Han brukar säga det att energi-industrin inte bara är världens största industri, men den har gått in i det han kallar för singularitet eller exponentiell förändring. Enligt modellerna kommer batterier därför att revolutionera hur vi ser på elförsörjningen i framtiden.

Hur situationen i Syrien kan eskalera

Igår nåddes vi av nyheterna att President Trump hade gett militären order om att bomba mål i Syrien till följd av gasattacken i lördags i förra veckan. Enligt källor ska USA ha skickat kryssningsmissiler till områden där det bedrivs militär forskning och där Syrien lagrar kemiska vapen. Det här gör att jag kan spekulera lite grand om anledningen till att Trump gör det här just nu.

Blå bild med text om hur situationen i Syrien kan eskalera

Eftersom Trump är hårt ansatt av utredningen om hans valkampanj och dess möjliga band till Ryssland så är det möjligt att han slår till mot Ryska mål i Syrien för att avleda uppmärksamheten. Det är möjligt att Trump tänker svara på möjliga anklagelser att “Om det nu fanns inblandning i min kampanj från rysk sida, hur kommer det sig då att jag anfaller Ryssland i Syrien?”

Rent bortsett från det att USA tidigare har sett genom fingrarna när civila har dödats av konventionella vapen och att de bara agerar när kemiska vapen används, så blir frågan då om USA verkligen kommer att ge sig på ryska mål i Syrien. Gör de det så kan jag lova att Ryssland kommer att skjuta tillbaka och situationen kan komma att eskalera. Vem vet var det då kommer att sluta?

Ögonblicket som fick Jörgen Huitfeldt att lämna Sveriges Radio

En av frågorna som har sysselsatt det svenska medielandskapet ganska länge rör journalisten Jörgen Huitfeldt och varför han lämnade Sveriges Radio för tidskriften Kvartal. Han har skrivit om det själv, och ett av skälen som han uppger är att han tycker att Nationalstatens roll i våra liv har blivit förringad. Nu lyssnar jag inte speciellt mycket på svensk radio, men jag kommer ihåg en gång 2015 som jag lyssnade på Studio Ett. Det var mitt under brinnande flyktingkris och Huitfeldt intervjuade nationalekonomen Tino Sanandaji och historkern Lars Trägårdh.

Blå bild med mikrofonikon och med text om Jörgen Huitfeldt

Tino Sanandaji hade jag så klart hört talas om redan då, men Lars Trägårdh hade jag aldrig hört talas om tidigare. Det visar sig att han är professor i historia på Ersta Sköndal Högskola i Stockholm.

De första minuterna av klippet handlar om en debatt mellan Tino och Professor Stefan Jonsson som journalisten Johanna Sjöwall modererar, men sedan kommer Lars Trägårdh in. Det Trägårdh gör är att han klart, tydligt och väldigt sakligt förklarar nationalstatens funktion för lyssnarna. Jörgen Huitfeldt blir helt ställd och hittar inte ord. Han ställde motfrågor som “det här är väldigt kontroversiellt” och “det är något vi sällan hör i den svenska debatten”. Jag kommer ihåg att jag tänkte “det är som ett skynke som faller”.

Några veckor senare kom tvärvändningen och den svenska självbilden som ett i grunden öppet och tolerant land fick sig en rejäl törn. Ända sedan dess känns det som att Sverige, SR och det politiska etablissemanget har kämpat för att återta initiativet i debatten. Det känns inte längre så att det bara är några få som styr debatten utan den är betydligt mer nyanserad.

Det är gott så.

Är petroyuanen ett hot?

För några veckor sedan började Kina futures-handeln av olja prissatt i kinesiska yuan. Den här s. k. petroyuanen har potential att bli en allvarlig konkurrent till den amerikanska dollarn som mycket har att tacka petrodollarn för dess status som världens reservvaluta.

Blå bild med ljusblått oljefat och text om vad petroyuanen betyder.

Så lyder i alla fall en teori som har framhärdats av journalisten Robert Fisk i en tidningsartikel för ett tiotal år sedan och av författaren och ekonomistudenten William C. Clarke i boken Petrodollar Warfare. Den här teorin är lockande eftersom den förklarar väldigt mycket av det som händer i världen, men långt ifrån allt. Teorin går ut på att alla länder som inte använder den amerikanska dollarn som valuta måste växla till sig dollar för att kunna köpa olja. Enligt teorin så har det här bidragit till att den amerikanska dollarn är världens reservvaluta.

Kina lyfte fram just den här teorin när de lanserade sin futures-handel i olja för några veckor sedan och deras förhoppning är att det kommer att få amerikanerna att blinka. Problemet är bara att teorin inte stämmer. I en artikel i Foreign Policy skriver ekonomen Dean Baker om varför. Han förklarar det väldigt enkelt med ett exempel. Om olja är prissatt i dollar och den kostar 70 dollar fatet så får man ungefär 20 skäppor vete för ett fat (om en skäppa vete kostar 3.50 dollar). Om olja då var prissatt i något annat än dollar så skulle det inte få några som helst konsekvenser för dollarn.

glöm bort alla teorier om petroyuanen.